Om telefonförsäljare hade följt sociala normer

En vän ringer till mig för att fråga om jag vill komma och spela spel på lördag. När jag ser på mobilen att det är han, svarar jag. Kanske låter jag det gå till telefonsvararen för att jag är inne i det jag gör, men jag ignorerar inte för att det är han. Om jag exempelvis tycker att han ringer för ofta, säger jag det hellre än att jag ignorerar honom hur länge som helst.

När han ringer, så frågar han först om jag vill komma på hans spelkväll. Han drar inte igång ett anförande på två minuter om hur dags det börjar, hur dags det slutar, hur lång tid han tror att jag kan räkna med att det tar att ta sig till honom och sedan hem, vilka spel vi ska spela, vad spelen går ut på och om han räknar med att jag ska ta med något. När han är klar, får jag en syl i vädret och kan säga att jag inte kan komma alls.

Om han gör så här i alla fall, bryter jag in om det finns en naturlig paus där man kan göra det. Finns det inte det, accepterar jag hellre att höra hans tal, än att jag höjer rösten och låter aggressiv för att komma in i samtalet. Jag trycker definitivt inte bort samtalet mitt under det att han talar.

När han frågar om jag vill komma (oavsett om han hållit ett anförande eller inte), frågar han rent ut. Han säger inte helt plötsligt "vill du ta med läsk eller ostbågar". Om jag säger att jag inte kommer, försöker han inte övertala mig att ändra mig. (Om jag säger att jag måste jobba med något, skulle han kunna säga att jag kan jobba snabbare tidigare på dagen, och jobba klart dagen efter. Ska jag på en annan fest, kan han säga att jag ska skippa den. Resor och teaterbesök kan man omboka. Säger jag att det inte verkar kul, säger han att det är det visst.) Han försöker inte manipulera mig att säga att jag ska komma. Han blir inte arg om jag säger nej.

Tänk om de här normerna (på båda sidor) hade gällt när telefonförsäljare ringer. Så här låter ett samtal då:
-Andersson.
-Hej, är du eventuellt intresserad av att prenumerera på Illustrerad Galenskap om du får en powerbank på köpet?
-Nej.
-Okej, om du skulle ändra dig, finns info på www.illustreradgalenskap.se/prenumerera. Hej då.

I ett annat samtal, säger man, "kanske det" och försäljaren berättar mer. Är det ett nej efter det, anser inte säljaren att man ska diskutera detta tills man är överens om att Andersson inte ska köpa.

Om samtalen hade gått till så här, hade telefonförsäljning kanske inte varit så irriterande, om det inte vore för att de ringer så ofta, men det hade de förmodligen inte gjort om det hade gått till så här. Branschen hade förmodligen gått under, då affärsidén verkar vara att pressa folk att köpa. Annars hade man lika gärna kunnat skicka skriftlig information med en gång.

Anta att jag hade följt normala sociala normer, fast jag vet att telefonförsäljaren inte kommer att göra det: Det ringer på telefonen och jag svarar. Då lär sig telemarketingbolaget att mitt nummer är aktivt, så då kommer de att ringa om andra saker senare. Telefonförsäljaren börjar läsa upp sitt meddelande. Jag vet efter 10 sekunder att erbjudandet inte är aktuellt. Det finns ingen naturlig paus, där jag kan bryta in och säga att jag inte vill ha det, så jag måste lyssna på hela försäljningstalet. Om jag väntar på den öppna frågan "vill du ha det här" så väntar jag förgäves. Det har hänt tre gånger i år att jag har låtit telefonförsäljare från telemarketingbolag, prata till punkt. Samtliga gånger har de försökt manipulera mig att ingå avtal. Samtalet har slutat med att jag har tvingats att antingen skrika att jag inte vill ha varan, samt trycka bort samtalet, eller lägga ifrån mig telefonen och gå därifrån. Alternativet hade varit att bli indragen i ett avtal.

När jag skriver "manipulera" menar jag som att försäljaren nämner vissa delar av erbjudandet först. Därefter frågar de vilken färg man vill ha på varan de ska skicka, inte om man vill ha varan alls. När man har svarat vilken färg man vill ha, kommer resten. Om de först frågar om man vill ha varan, kan man säga nej eller säga "vadå, ska ni bara skicka något som kostar tvåtusen kronor helt utan orsak och jag betalar bara expeditionsavgift, då ska väl jag prenumerera på något och ha bindningstid". Det kan man säga även om försäljaren har sagt "vill du ha en blå eller en blåsvart", men det blir svårare, och det är det de vet. Om man säger en färg, säger försäljaren "Då skickar vi eltandborsten och du betalar expeditionsavgift på 70 kronor. Därefter skickar vi borst varje månad som du betalar för, bindningstid på två år." Då ska man i princip behöva skrika "nej, stopp, då vill jag inte ha det", för att stoppa köpet.

Annars ringer de från ett företag man varit kund hos för många år sedan. De avslutar försäljningstalet med att fråga "har du kvar ditt spärrnummer". Eftersom man inte hade ett spärrnummer förra gången, så har man inte det, så man säger nej. Då låtsas de påminna en om ett nummer, fast de i själva verket tilldelar en ett nummer. Därefter säger de att det är alltså det här numret du anger när dina kort blir stulna, så spärrar vi dem. Först när man har lagt på, inser man att man anses ha ingått ett avtal. Jag fick frågan "har du kvar ditt spärrnummer". Jag frågade vad han menade. Han förklarade att jag kan ange spärrnumret för att spärra korten. Jag insåg att jag måste betala för det, fast han aktade sig för att säga det. Jag avbröt och sade "alltså, jag vill inte ha det här abonnemanget". Han låtsades att han inte förstod vad jag sade, så han sade "du anger spärrnummer...". Jag skrek "jag vill inte ha något spärrnummer" och så tryckte jag bort samtalet.

En annan metod är att de håller sitt anförande. Man kommer med en följdfråga. Oavsett vad man svarar, så svarar de självsäkert "vi kan skicka det här paketet till dig och så kan du titta på det i lugn och ro och vill du inte ha det, så kan du skicka tillbaka det inom 14 dagar [de aktar sig för att påpeka att man ändå inte får tillbaka expeditionsavgiften och att man själv måste betala portot, vilket kan bli dyrt om varan dels är tung och man dels vill skicka rekommenderat för säkerhets skull], nu startar jag inspelningen, det är den [datum] och vi har kommit överens om att vi ska skicka en brandvarnare till [adress]".

--------------------------
Om det ringer från ett nummer jag inte känner igen, svarar jag inte, utan jag googlar numret. Vanligtvis visar då sidor som vemringde.se och missatsamtal.se att det är telefonförsäljare, så då kan jag blockera det numret. Dessutom kan man oftast ta bort de sista två siffrorna och markera att alla nummer som börjar på de siffrorna, ska blockeras. Får jag inte en sådan träff, gräver jag vidare genom Eniro och Hitta. Om jag inte hittar vad det är för avsändare eller om det visar sig att det är någon jag känner, ringer jag tillbaka. Om det då är ett telemarketingbolag, kommer jag inte till en försäljare, utan till en telefonsvarare som säger att det är ett telemarketingbolag, så då kan jag blockera numret. Eftersom jag har gjort så här i ett par år, har företagen lärt sig att ingen svarar, så nu ringer de inte så ofta längre.


Läs även andra bloggares åsikter om telefonförsäljare, telefonförsäljning, försäljningsmetoder, sociala koder