Beskrivningsbild

Beskrivningsbild
Kontakta mig på danielgiertz caspianandmiranda com

Sökning

Om du har hittat den här bloggen genom att googla och inte förstår varför du fick upp den här bloggen, så skriv det du sökte efter i sökrutan nedan, så hittar du det förmodligen.

Sök i den här bloggen

tisdag 9 augusti 2016

Transsexualitet och Scala Santa

Triggervarning: Det här inlägget ifrågasätter transsexuellas syn att en person automatiskt är man för att den personen identifierar sig som man.

I Italien finns en trappa som kallas Scala Santa. Enligt traditionen är det den trappa som Jesus och Pilatus stod på när Pilatus förhörde Jesus. Den ska ha flyttats till Rom som en gigantisk relik. Det är meningen att man ska ligga på knä på varje trappsteg och be Fader vår. Med tiden började det ses som vanhedrande att gå i trappan på vanligt sätt, så man fick bygga två trappor till att använda om man behövde komma upp.

Med tiden blev även dessa trappor "helgade genom tidens tand" så att man inte fick gå normalt i dem heller, man skulle be Fader vår på varje trappsteg. Då fick man bygga två trappor till, som också blev helgade genom tidens tand. Man fick bygga två trappor till. Numera har man fått in ett rationellt tänkande, så förmodligen kommer inte de trapporna att bli helgade med tiden.

Vad har nu detta med transsexualitet att göra? Jo att vi har (rätt eller fel) en vedertagen definition av vad en man och en kvinna är, som bygger på att man uppfyller vissa biologiska kriterier. Säger man att man småpratade med en kille på staden, är det ytterst få som tolkar det som att man träffade en person, med eller utan penis, och att han berättade att han identifierar sig som man.

Det är i den kontexten det föds en liten evd-pojke (evd=enligt vedertagen definition). Han får lära sig att sådana som han och hans pappa är pojkar, och sådana som hans mamma och syster är flickor. Det är då han känner att han är en sådan som andra kallar för flicka. Han vill då bli refererad till som "hon". Det kan man gå med på. Sedan börjar hon och andra som hon att kräva att man inte använder orden "man" och "kvinna" när man talar om människor i allmänhet, för då känner de sig exkluderade. Man ska exempelvis tala om att fittbärare får mens, inte att tjejer eller kvinnor får det. De brukar föredra orden "kukbärare" och "fittbärare" hellre än "penisbärare" och "slidbärare".  ("Slidbärare" får 92 Google-träffar, "penisbärare" 816, "kukbärare" 2090 och "fittbärare" 3400.)

Jag bedömer att många ännu upplever orden "kuk" och "fitta" som vulgära ord, och att de får lättare att få igenom sina krav om de ändrar det till att vilja ha orden "penisbärare" och "slidbärare", även om det lär ta tid att få igenom det också.

Ponera dock att de lyckas. I alla lagrum där det står "kvinna" ändrar man till "slidbärare". Statistiska undersökningar talar om vilka partier som slidbärare föredrar och vilka som penisbärare föredrar.

Vad händer då? Orden "man" och "kvinna" faller i glömska, då de inte används. Möjligen används de ett tag till i medier som riktar sig till transsexuella, men förmodligen inte det heller. Efter 20 år föds en liten penisbärare. Han får lära sig att hans syster och mamma är slidbärare, så då identifierar han sig som slidbärare, och vill då bli kallad slidbärare. På samma sätt som att trapporna i Scala Santa blir helgade med tiden, blir nyorden för "man" och "kvinna" tvärtemot nedsmutsade med tiden. Man får börja prata om dubbel-xare och yin-och-yangare (sådana som har två x-kromosomer kontra sådana som har balans mellan x- och y-kromosomer). Man får byta ut orden var 20e år, fram tills att transsexuella kan tillstå att de känner att tillvaron är på ett sätt som den objektivt sett inte är på. För att slippa ändra språket hela tiden, kanske man kan säga att en kvinna är en människa med bröst och slida, men sedan finns det personer som inte har bröst och slida, men som är kvinnor ändå.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar