Beskrivningsbild

Beskrivningsbild
Kontakta mig på danielgiertz caspianandmiranda com

Sökning

Om du har hittat den här bloggen genom att googla och inte förstår varför du fick upp den här bloggen, så skriv det du sökte efter i sökrutan nedan, så hittar du det förmodligen.

Sök i den här bloggen

torsdag 1 augusti 2013

Mygel inom rättsväsendet

Problemet med Quick-affären är att det tilläts bli en ankdamm utan att någon utifrån kunnat förhindra myglet. Eftersom försvarsadvokaten ska företräda sin klient, var han bunden att säga att Quick är skyldig då Quick så önskade. Åklagaren ska vara objektiv och inte få någon fälld till varje pris. Därför borde inte åklagaren ha väckt åtal, men han hade gett sig katten på att Quick begått alla de mord han sagt sig begå. Han är den största skurken i sammanhanget. Sedan har det varit samma polisutredare och samma jury i samtliga åtta mål. Eftersom brottsoffren inte har haft rätt att överklaga, har inte målen prövats i hovrätten. I några av målen har Thomas Quick pekat ut namngivna personer som medgärningsmän. Dessa har inte åtalats. Varför? Om Quick är trovärdig, varför inte på hans ord fälla medbrottslingarna också? Därför att då kommer det in en part i målet som har intresse av att peka på den bristfälliga bevisningen, även mot Quick.

Anta att en man har legat med någon annans fru. Sedan hittas den fruns man död. Kanske har frun gjort det för att slippa dela allt i en skilsmässa. Kanske har mannen gjort det. Kanske har de gjort det tillsammans. Kanske har det inte med dem att göra alls (självmord, olycka, någon annan har mördat). Åklagaren åtalar dem för att ha begått brottet tillsammans. Då kan kvinnan välja att hävda att det inte har med otrohetsaffären att göra och om mannen tillsammans med sin advokat beslutar detsamma, så hamnar de på samma sida. Annars kan hon välja att hävda försvaret att mannen har gjort det ensam. Samma sak i Quick-målen. De påstådda medgärningsmännen hade kunnat hävda att Quick begått morden ensam, men det bättre alternativen hade varit att påpeka det uppenbara: Quick har till att börja med inte kunnat visa att han vet något som bara mördaren vetat. Tvärtom har han till och med gått emot vad som stått i massmedia om morden. Det var först efter att poliser och psykologer rättat honom, som han kommit med korrekta svar. Polisen har fabricerat bevis genom att pressa ur ett vittne att hon inte kan svära att hon inte var på Konsum en viss dag åtta år tidigare, och sedan skrivit i polisrapporten att det är fastsällt att hon var där. Då hade bubblan spruckit och risken hade varit att juryn fällde även medbrottslingen, så att denne hade kunnat överklaga.

Vad som skulle behövas är att mytomaner kan tillförordnas en advokat som mot deras vilja hävdar att de är oskyldiga. Frågan är då vem som ska begära det. Kanske ska det vara målsägande, kanske ska det vara åklagaren och att man kan anmäla till JO om åklagaren inte gör det fast hen borde.

Läs Jan Guillous Häxornas Försvarare för ytterligare info om Quick-målen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar