Beskrivningsbild
Kontakta mig på danielgiertz caspianandmiranda com
fredag 29 april 2011
torsdag 28 april 2011
Jag drar mitt strå till stacken
Enligt Dagen och Sveriges Radio, har Pontus Löf startat en kampanj för att förhindra självmord. Googlar man det ordet i dag, kommer självmordsförhärligande upp bland de första träffarna. Därför går kampanjen ut på att så många som möjligt länkar till självmordsguide.se, så att den sidan kommer upp bland toppträffarna i stället, eftersom Google rankar utifrån hur många som länkar till sidan. Självmordsguide.se är en sida som innehåller telefonnummer till hjälplinjer för självmordsbenägna. Därför bidrar jag till den kampanjen. Länken kommer här: självmord
Lägg upp den länken på din blogg eller annan form av hemsida också. Det bästa är om du använder ordet "självmord" i länktexten.
En annan sida som förtjänar att få uppmärkamhet är den här sidan, som tar upp hur det känns att förlora ett syskon. Eftersom jag själv vid ett tillfälle fått prata förstånd med en tjej som övervägde självmord, och hennes "huvudargument" var att hennes vänner och familj klarar sig bättre utan henne, behöver det uppenbarligen påpekas att man inte känner så när man förlorat en närstående, även om den närstående skulle vara socialt osmidig.
Och en dialog värd att citera i sammanhanget:
Buffy
Läs även andra bloggares åsikter om självmord
Lägg upp den länken på din blogg eller annan form av hemsida också. Det bästa är om du använder ordet "självmord" i länktexten.
En annan sida som förtjänar att få uppmärkamhet är den här sidan, som tar upp hur det känns att förlora ett syskon. Eftersom jag själv vid ett tillfälle fått prata förstånd med en tjej som övervägde självmord, och hennes "huvudargument" var att hennes vänner och familj klarar sig bättre utan henne, behöver det uppenbarligen påpekas att man inte känner så när man förlorat en närstående, även om den närstående skulle vara socialt osmidig.
Och en dialog värd att citera i sammanhanget:
JONATHAN: Stop saying my name like we're friends! We're not friends! You all think I'm an idiot! A short idiot!
BUFFY: (matter-of-factly) I don't. I don't think about you much at all. Nobody here really does. Bugs you, doesn't it? You have all this pain, and all these feelings and nobody's really paying attention.
JONATHAN: You think I just want attention?
BUFFY: No. I think you're up in the clock tower with a high-powered rifle because you wanna blend in. Believe it or not, Jonathan, I understand about the pain.
JONATHAN: Oh right. Cuz the burden of being beautiful and athletic, that's a crippler.
BUFFY: You know what? I was wrong. You are an idiot. My life happens to, on occasion, suck beyond the telling of it. Sometimes more than I can handle. And it's not just mine. Every single person down there is ignoring your pain because they're too busy with their own. The beautiful ones. The popular ones. The guys that pick on you. Everyone. If you could hear what they were feeling. The loneliness. The confusion. It looks quiet down there. It's not. It's deafening.
Buffy
Läs även andra bloggares åsikter om självmord
söndag 24 april 2011
I morgon demonstrerar jag mot mitt eget parti
I morgon deltar jag i Påskuppropets demonstrationer mot utförsäkringspolitiken.
Jag anser att det fanns ett behov att ändra sjukförsäkringspolitiken, och att intentionerna med utförsäkringspolitiken var goda. Jag trodde länge att regeringen skulle komma att styra upp sådana som uppenbarligen blivit utförsäkrade felaktigt. Nu har det gått en lång tid sedan media tog upp fall som Annika Holmquist, och regeringen har inte tagit tag i saken. Det var inte för att allvarligt sjuka människor ska stå utan mat på bordet som jag gick med i Centerpartiet, och det var inte därför jag från början var positiv till utförsäkringarna.
Rent principiellt kan man konstatera att många människor uppenbarligen har blivit sjukförsäkrade lättvindigt, och att det var nödvändigt att utreda vilka som verkligen behövde vara sjukskrivna. Även den socialdemokratiska regeringen ansåg 2003 att det var märkligt att ett av världens friskaste folk var ett av världens mest sjukskrivna, enligt Dagens Nyheter. Arbetsförmedlingen har använt sjukförsäkringen för att frisera statistiken över arbetslösa, och för att kunna hävda att det inte är deras fel att inte fler får jobb. Detta är något jag personligen har erfarenhet av, då Arbetsförmedlingen försökte få mig sjukförsäkrad, men jag vägrade acceptera sjukförsäkringen:
2003 hade jag praktik på en arbetsplats, och hade väldigt lite arbetsuppgifter. Det stod klart att jag inte skulle kunna få ett jobb där. Chefen och mina handläggare hade haft ett samtal där jag inte var närvarande. Sedan hade jag ett uppföljningssamtal med mina handläggare. De frågade om jag pratat med chefen om varför jag inte fått jobb. Jag sade att det var brist på arbetsuppgifter. Då sade den ena handläggaren:
-Tog han upp något om svårigheterna med de andra anställda?
-Nej.
-Du hade kunnat få jobb där, och inte behövt komma dit de gånger det inte var så mycket att göra, men de andra tyckte att det var jobbigt att ha dig där. Du satt tyst vid fikaborden på kafferasterna, och du ville vara på ditt rum ganska mycket.
Eftersom jag har Aspergers, vilket är orsaken till att jag är inåtvänd och inte alltid är bekväm med småprat, ansåg mina handläggare att jag borde sjukförsäkras enbart på grund av detta. Jag tyckte att det är helt att sjukförsäkra någon som är fullt arbetsför, enbart för att han eller hon inte är social, så jag anmälde min praktikplats för diskriminering på grund av funktionshinder. Chefen hävdade i sitt svar att han inte alls hade sagt att min personlighet hade något som helst med anställning att göra. Han hade bara nämnt det för att mina handläggare skulle veta hur jag fungerade ihop med andra. Jag insåg med en gång att han talade sanning, dels utifrån att jag inte hade känt av på arbetsplatsen att de andra skulle ha upplevt mig som jobbig, och dels för att jag i princip inte hade haft några arbetsuppgifter alls sista veckorna på praktiken, inte ens så att det skulle räcka till en halvtidstjänst. Jag gav ett svar till HO där jag förklarade att missförståndet i så fall hade skett mellan chefen och handläggarna. Handläggarna förnekade att de hade sagt det de hade sagt, och hävdade att de bara hade nämnt det här som något jag skulle tänka på i kommande kontakter med arbetsgivare. Varför de hade föreslagit sjukförsäkring förklarade de inte. (Vill du läsa hela anmälan kan den beställas från Riksarkivet. Den har diarienummer HO 299/2003.)
Hade jag inte känt till att man kan HO-anmäla, eller inte orkat göra det, hade jag förmodligen inte orkat ta strid mot att bli sjukförsäkrad, och handläggarna hade säkert kunnat få en läkare att skriva ett intyg, och så hade jag blivit utförsäkrad senare.
Statistiken visar att andra har varit is situationer liknande min. Av de 6 685 personer som den 31/10 2010 utförsäkrats och inte återförsäkrats, hade 1 508 fått ett jobb, enligt Försäkringskassans rapport, med diarienummer 052245-2010. Det är mer än 20%. Visserligen var 706 av dem anställda med någon form av stöd, men det innebär att 802 hade vanliga jobb, vilket är mer än 10%. Detta innebär att arbetsförmedlingen haft större framgång med de utförsäkrade än med arbetslösa i allmänhet. Enligt Expressen får en till tre procent av dem som söker jobb via arbetsförmedlingen ett jobb. Det har visserligen gått något bättre för arbetslösa som fått jobbcoacher, men om man skulle "sjukförsäkra" ett antal slumpvis valda personer, och sedan utförsäkra dem senare, hade de förmodligen fått jobb i ungefär samma utsträckning som de i den här rapporten. (Och vad gäller dem som fått jobb med lönebidrag, är det dels billigare för staten, än att betala hela deras lön, och det är bättre för de utförsäkrades självkänsla.)
Jag skulle tro att av de som blivit utförsäkrade, är det en liten minoritet som direkt har myglat eller fuskat sig till sjukförsäkringen, och sedan är det många som faktiskt bör vara sjukförsäkrade, och också många som har fått sjukförsäkringen mer eller mindre påtvingad av Arbetsförmedlingen. Det tar på ens självförtroende om Arbetsförmedlingen säger till en att man inte duger något till, som är värt att betala för, och dessutom lär man inte få särskilt engagerad hjälp från en handläggare som egentligen vill sjukförsäkra en. Därför vore en lösning att ge de utförsäkrade a-kassa i två år, så att de som är felaktigt utförsäkrade har möjlighet att överklaga, och ha försörjning under tiden, och så att de som tvingats till sjukförsäkring har en grundtrygghet som kompensation.
Det allra bästa är ändå att ha en allmän a-kassa. Dels för att det finns människor som på grund av funktionshinder kan ha svårare att få anställning, men som det inte är omöjligt för. Då måste Arbetsförmedlingen antingen ge upp helt och hållet, eller så måste de personerna sälja allt de äger innan de får socialstöd. Bättre att de får a-kassa, och kan söka arbete samtidigt. Dessutom är det bra för de ungdomar som inte har kommit in på arbetsmarknaden. Jag anser att Staffan Danielsson har skrivit väldigt klokt om allmän a-kassa.
Läs även andra bloggares åsikter om påskupproret, påskuppropet, utförsäkring, a-kassa, allmän a-kassa, arbetsförmedlingen, arbetsmarknaden
Jag anser att det fanns ett behov att ändra sjukförsäkringspolitiken, och att intentionerna med utförsäkringspolitiken var goda. Jag trodde länge att regeringen skulle komma att styra upp sådana som uppenbarligen blivit utförsäkrade felaktigt. Nu har det gått en lång tid sedan media tog upp fall som Annika Holmquist, och regeringen har inte tagit tag i saken. Det var inte för att allvarligt sjuka människor ska stå utan mat på bordet som jag gick med i Centerpartiet, och det var inte därför jag från början var positiv till utförsäkringarna.
Rent principiellt kan man konstatera att många människor uppenbarligen har blivit sjukförsäkrade lättvindigt, och att det var nödvändigt att utreda vilka som verkligen behövde vara sjukskrivna. Även den socialdemokratiska regeringen ansåg 2003 att det var märkligt att ett av världens friskaste folk var ett av världens mest sjukskrivna, enligt Dagens Nyheter. Arbetsförmedlingen har använt sjukförsäkringen för att frisera statistiken över arbetslösa, och för att kunna hävda att det inte är deras fel att inte fler får jobb. Detta är något jag personligen har erfarenhet av, då Arbetsförmedlingen försökte få mig sjukförsäkrad, men jag vägrade acceptera sjukförsäkringen:
2003 hade jag praktik på en arbetsplats, och hade väldigt lite arbetsuppgifter. Det stod klart att jag inte skulle kunna få ett jobb där. Chefen och mina handläggare hade haft ett samtal där jag inte var närvarande. Sedan hade jag ett uppföljningssamtal med mina handläggare. De frågade om jag pratat med chefen om varför jag inte fått jobb. Jag sade att det var brist på arbetsuppgifter. Då sade den ena handläggaren:
-Tog han upp något om svårigheterna med de andra anställda?
-Nej.
-Du hade kunnat få jobb där, och inte behövt komma dit de gånger det inte var så mycket att göra, men de andra tyckte att det var jobbigt att ha dig där. Du satt tyst vid fikaborden på kafferasterna, och du ville vara på ditt rum ganska mycket.
Eftersom jag har Aspergers, vilket är orsaken till att jag är inåtvänd och inte alltid är bekväm med småprat, ansåg mina handläggare att jag borde sjukförsäkras enbart på grund av detta. Jag tyckte att det är helt att sjukförsäkra någon som är fullt arbetsför, enbart för att han eller hon inte är social, så jag anmälde min praktikplats för diskriminering på grund av funktionshinder. Chefen hävdade i sitt svar att han inte alls hade sagt att min personlighet hade något som helst med anställning att göra. Han hade bara nämnt det för att mina handläggare skulle veta hur jag fungerade ihop med andra. Jag insåg med en gång att han talade sanning, dels utifrån att jag inte hade känt av på arbetsplatsen att de andra skulle ha upplevt mig som jobbig, och dels för att jag i princip inte hade haft några arbetsuppgifter alls sista veckorna på praktiken, inte ens så att det skulle räcka till en halvtidstjänst. Jag gav ett svar till HO där jag förklarade att missförståndet i så fall hade skett mellan chefen och handläggarna. Handläggarna förnekade att de hade sagt det de hade sagt, och hävdade att de bara hade nämnt det här som något jag skulle tänka på i kommande kontakter med arbetsgivare. Varför de hade föreslagit sjukförsäkring förklarade de inte. (Vill du läsa hela anmälan kan den beställas från Riksarkivet. Den har diarienummer HO 299/2003.)
Hade jag inte känt till att man kan HO-anmäla, eller inte orkat göra det, hade jag förmodligen inte orkat ta strid mot att bli sjukförsäkrad, och handläggarna hade säkert kunnat få en läkare att skriva ett intyg, och så hade jag blivit utförsäkrad senare.
Statistiken visar att andra har varit is situationer liknande min. Av de 6 685 personer som den 31/10 2010 utförsäkrats och inte återförsäkrats, hade 1 508 fått ett jobb, enligt Försäkringskassans rapport, med diarienummer 052245-2010. Det är mer än 20%. Visserligen var 706 av dem anställda med någon form av stöd, men det innebär att 802 hade vanliga jobb, vilket är mer än 10%. Detta innebär att arbetsförmedlingen haft större framgång med de utförsäkrade än med arbetslösa i allmänhet. Enligt Expressen får en till tre procent av dem som söker jobb via arbetsförmedlingen ett jobb. Det har visserligen gått något bättre för arbetslösa som fått jobbcoacher, men om man skulle "sjukförsäkra" ett antal slumpvis valda personer, och sedan utförsäkra dem senare, hade de förmodligen fått jobb i ungefär samma utsträckning som de i den här rapporten. (Och vad gäller dem som fått jobb med lönebidrag, är det dels billigare för staten, än att betala hela deras lön, och det är bättre för de utförsäkrades självkänsla.)
Jag skulle tro att av de som blivit utförsäkrade, är det en liten minoritet som direkt har myglat eller fuskat sig till sjukförsäkringen, och sedan är det många som faktiskt bör vara sjukförsäkrade, och också många som har fått sjukförsäkringen mer eller mindre påtvingad av Arbetsförmedlingen. Det tar på ens självförtroende om Arbetsförmedlingen säger till en att man inte duger något till, som är värt att betala för, och dessutom lär man inte få särskilt engagerad hjälp från en handläggare som egentligen vill sjukförsäkra en. Därför vore en lösning att ge de utförsäkrade a-kassa i två år, så att de som är felaktigt utförsäkrade har möjlighet att överklaga, och ha försörjning under tiden, och så att de som tvingats till sjukförsäkring har en grundtrygghet som kompensation.
Det allra bästa är ändå att ha en allmän a-kassa. Dels för att det finns människor som på grund av funktionshinder kan ha svårare att få anställning, men som det inte är omöjligt för. Då måste Arbetsförmedlingen antingen ge upp helt och hållet, eller så måste de personerna sälja allt de äger innan de får socialstöd. Bättre att de får a-kassa, och kan söka arbete samtidigt. Dessutom är det bra för de ungdomar som inte har kommit in på arbetsmarknaden. Jag anser att Staffan Danielsson har skrivit väldigt klokt om allmän a-kassa.
Läs även andra bloggares åsikter om påskupproret, påskuppropet, utförsäkring, a-kassa, allmän a-kassa, arbetsförmedlingen, arbetsmarknaden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)