Beskrivningsbild

Beskrivningsbild
Kontakta mig på danielgiertz caspianandmiranda com

Sökning

Om du har hittat den här bloggen genom att googla och inte förstår varför du fick upp den här bloggen, så skriv det du sökte efter i sökrutan nedan, så hittar du det förmodligen.

Sök i den här bloggen

torsdag 26 oktober 2017

Om telefonförsäljare hade följt sociala normer

En vän ringer till mig för att fråga om jag vill komma och spela spel på lördag. När jag ser på mobilen att det är han, svarar jag. Kanske låter jag det gå till telefonsvararen för att jag är inne i det jag gör, men jag ignorerar inte för att det är han. Om jag exempelvis tycker att han ringer för ofta, säger jag det hellre än att jag ignorerar honom hur länge som helst.

När han ringer, så frågar han först om jag vill komma på hans spelkväll. Han drar inte igång ett anförande på två minuter om hur dags det börjar, hur dags det slutar, hur lång tid han tror att jag kan räkna med att det tar att ta sig till honom och sedan hem, vilka spel vi ska spela, vad spelen går ut på och om han räknar med att jag ska ta med något. När han är klar, får jag en syl i vädret och kan säga att jag inte kan komma alls.

Om han gör så här i alla fall, bryter jag in om det finns en naturlig paus där man kan göra det. Finns det inte det, accepterar jag hellre att höra hans tal, än att jag höjer rösten och låter aggressiv för att komma in i samtalet. Jag trycker definitivt inte bort samtalet mitt under det att han talar.

När han frågar om jag vill komma (oavsett om han hållit ett anförande eller inte), frågar han rent ut. Han säger inte helt plötsligt "vill du ta med läsk eller ostbågar". Om jag säger att jag inte kommer, försöker han inte övertala mig att ändra mig. (Om jag säger att jag måste jobba med något, skulle han kunna säga att jag kan jobba snabbare tidigare på dagen, och jobba klart dagen efter. Ska jag på en annan fest, kan han säga att jag ska skippa den. Resor och teaterbesök kan man omboka. Säger jag att det inte verkar kul, säger han att det är det visst.) Han försöker inte manipulera mig att säga att jag ska komma. Han blir inte arg om jag säger nej.

Tänk om de här normerna (på båda sidor) hade gällt när telefonförsäljare ringer. Så här låter ett samtal då:
-Andersson.
-Hej, är du eventuellt intresserad av att prenumerera på Illustrerad Galenskap om du får en powerbank på köpet?
-Nej.
-Okej, om du skulle ändra dig, finns info på www.illustreradgalenskap.se/prenumerera. Hej då.

I ett annat samtal, säger man, "kanske det" och försäljaren berättar mer. Är det ett nej efter det, anser inte säljaren att man ska diskutera detta tills man är överens om att Andersson inte ska köpa.

Om samtalen hade gått till så här, hade telefonförsäljning kanske inte varit så irriterande, om det inte vore för att de ringer så ofta, men det hade de förmodligen inte gjort om det hade gått till så här. Branschen hade förmodligen gått under, då affärsidén verkar vara att pressa folk att köpa. Annars hade man lika gärna kunnat skicka skriftlig information med en gång.

Anta att jag hade följt normala sociala normer, fast jag vet att telefonförsäljaren inte kommer att göra det: Det ringer på telefonen och jag svarar. Då lär sig telemarketingbolaget att mitt nummer är aktivt, så då kommer de att ringa om andra saker senare. Telefonförsäljaren börjar läsa upp sitt meddelande. Jag vet efter 10 sekunder att erbjudandet inte är aktuellt. Det finns ingen naturlig paus, där jag kan bryta in och säga att jag inte vill ha det, så jag måste lyssna på hela försäljningstalet. Om jag väntar på den öppna frågan "vill du ha det här" så väntar jag förgäves. Det har hänt tre gånger i år att jag har låtit telefonförsäljare från telemarketingbolag, prata till punkt. Samtliga gånger har de försökt manipulera mig att ingå avtal. Samtalet har slutat med att jag har tvingats att antingen skrika att jag inte vill ha varan, samt trycka bort samtalet, eller lägga ifrån mig telefonen och gå därifrån. Alternativet hade varit att bli indragen i ett avtal.

När jag skriver "manipulera" menar jag som att försäljaren nämner vissa delar av erbjudandet först. Därefter frågar de vilken färg man vill ha på varan de ska skicka, inte om man vill ha varan alls. När man har svarat vilken färg man vill ha, kommer resten. Om de först frågar om man vill ha varan, kan man säga nej eller säga "vadå, ska ni bara skicka något som kostar tvåtusen kronor helt utan orsak och jag betalar bara expeditionsavgift, då ska väl jag prenumerera på något och ha bindningstid". Det kan man säga även om försäljaren har sagt "vill du ha en blå eller en blåsvart", men det blir svårare, och det är det de vet. Om man säger en färg, säger försäljaren "Då skickar vi eltandborsten och du betalar expeditionsavgift på 70 kronor. Därefter skickar vi borst varje månad som du betalar för, bindningstid på två år." Då ska man i princip behöva skrika "nej, stopp, då vill jag inte ha det", för att stoppa köpet.

Annars ringer de från ett företag man varit kund hos för många år sedan. De avslutar försäljningstalet med att fråga "har du kvar ditt spärrnummer". Eftersom man inte hade ett spärrnummer förra gången, så har man inte det, så man säger nej. Då låtsas de påminna en om ett nummer, fast de i själva verket tilldelar en ett nummer. Därefter säger de att det är alltså det här numret du anger när dina kort blir stulna, så spärrar vi dem. Först när man har lagt på, inser man att man anses ha ingått ett avtal. Jag fick frågan "har du kvar ditt spärrnummer". Jag frågade vad han menade. Han förklarade att jag kan ange spärrnumret för att spärra korten. Jag insåg att jag måste betala för det, fast han aktade sig för att säga det. Jag avbröt och sade "alltså, jag vill inte ha det här abonnemanget". Han låtsades att han inte förstod vad jag sade, så han sade "du anger spärrnummer...". Jag skrek "jag vill inte ha något spärrnummer" och så tryckte jag bort samtalet.

En annan metod är att de håller sitt anförande. Man kommer med en följdfråga. Oavsett vad man svarar, så svarar de självsäkert "vi kan skicka det här paketet till dig och så kan du titta på det i lugn och ro och vill du inte ha det, så kan du skicka tillbaka det inom 14 dagar [de aktar sig för att påpeka att man ändå inte får tillbaka expeditionsavgiften och att man själv måste betala portot, vilket kan bli dyrt om varan dels är tung och man dels vill skicka rekommenderat för säkerhets skull], nu startar jag inspelningen, det är den [datum] och vi har kommit överens om att vi ska skicka en brandvarnare till [adress]".

--------------------------
Om det ringer från ett nummer jag inte känner igen, svarar jag inte, utan jag googlar numret. Vanligtvis visar då sidor som vemringde.se och missatsamtal.se att det är telefonförsäljare, så då kan jag blockera det numret. Dessutom kan man oftast ta bort de sista två siffrorna och markera att alla nummer som börjar på de siffrorna, ska blockeras. Får jag inte en sådan träff, gräver jag vidare genom Eniro och Hitta. Om jag inte hittar vad det är för avsändare eller om det visar sig att det är någon jag känner, ringer jag tillbaka. Om det då är ett telemarketingbolag, kommer jag inte till en försäljare, utan till en telefonsvarare som säger att det är ett telemarketingbolag, så då kan jag blockera numret. Eftersom jag har gjort så här i ett par år, har företagen lärt sig att ingen svarar, så nu ringer de inte så ofta längre.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 11 september 2017

Svenska kyrkan behöver husförsamlingar

Bibeln är klar över att Gud inte har tänkt församlingen som att medlemmar bara går och tar emot undervisning från präster, utan att själva bidra i församlingen, utan att själva ta ansvar för varandra och utan att få tala om hur den kristna tron ska praktiseras i den egna livssituationen. Paulus skriver inte att människor med de fem tjänstegåvorna, ska bygga upp Kristi kropp själva. Han skriver att de ska utrusta de heliga (alltså de troende, se Ef 1:1) att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp (Ef 4:12). En präst som predikar, bör således inte predika enbart för att bygga upp de lyssnande, utan också för att utrusta dem att bygga upp varandra. Detta kan praktiseras genom att man möts i smågrupper och pratar om hur man kan praktisera predikan i sin vardag. Att det inte fungerar så i dag, kan vara en orsak till att folk har glömt det mesta av predikan, efter 48 timmar (Källa).

En predikan en vanlig söndag förmiddag, kan tala om hur principerna i en Bibeltext generellt kan tillämpas 2 000 år efter att de skrevs, men det är i en grupp om cirka 10 personer, man kan fråga ”hur berör det här just mig?” och få svar från varandra. Det är i den mindre gruppen gemenskap bildas, (Apg 2:42) så att förtroende uppstår så att man kan hjälpa varandra, be för varandra och ge varandra råd. Det är i den mindre gruppen alla kan bidra. 1 Kor 14:26 säger att när man samlas, ska var och en ha något att bidra med. I en gudstjänst där 100 människor kommer, och var och en ska göra något som tar två minuter, hade man behövt hålla på i över tre timmar.

I en husförsamling, kan man inleda med en halvtimmes kvällsmat, då vissa kanske kommer direkt från jobbet och inte hunnit äta innan de kommit, men också för att man ska ha möjlighet att prata om vad man har gjort under veckan. Därefter kan man ha en halvtimmes tillbedjan, med skrivna böner, fritt bedda böner eller med musik. Man kan använda psalmboken, Taizésånger eller någon mer modern lovsång. Exempelvis har Åh stiftsgård sånghäften man kan köpa in. Oavsett vilket, bör man ha texterna utskrivna, då alla kanske inte kan sångerna utantill. Man bör också ha någon som leder sången. Om ingen kan spela, kan man spela upp musik från Spotify, Youtube, CD eller någon församlings hemsida. Därefter kan man be tillsammans. Man hör med de närvarande om de har något man vill att man ber för. Man ber också för församlingen man tillhör. Min husförsamling har också bett för kommunens nämnder och styrelser, en nämnd varje vecka (Referens). Därefter pratar man antingen om föregående söndags predikan eller om något kristet ämne. Fokus ska ligga på hur man lever ut predikan, inte primärt på om man höll med om allt eller ytterligare teoretiska reflektioner. En sådan träff kan vara över på två timmar, men bära en genom hela veckan.

Om vi vill att ord som ”erbjuda en gemenskap där människor stöttar varandra för att utvecklas”, ”gudstjänster ska beröra, ge fördjupning och livsmod, samt präglas av delaktighet, gemenskap och glädje” och att ”varje människa ska bli sedd och bekräftad” (utdrag ur min nomineringsgrupps valplattform) ska vara mer än vackra ord på ett papper, skulle jag säga att husförsamlingar är en nödvändighet.


Daniel Giertz
Kandidat till Kyrkomötet och till Linköpings stiftsfullmäktige, för Centerpartiet, samt till Vreta Klosters kyrkofullmäktige, för Levande Församling i Vreta Kloster

fredag 2 juni 2017

Fyller Turingtestet en funktion?

Turingtestet bygger på tanken att om man kan chatta med en dator utan att kunna avgöra om det är en människa eller en dator man chattar med, kan dataprogrammet tänka. Ett program som har gjorts för att klara Turingtestet, är Elbot.

Om man frågar Elbot "What does John 3:16 say?" så svarar Elbot "You can't do math with 3. It's prime!".

Om man frågar Elbot "What does Acts 4:12 say?" så svarar Elbot "Here's another question: What exactly do you do for a living?".

Vad innebär det här? Dels innebär det att om det står "3:16" så tolkar Elbot detta som "3 delat med 16". Elbot kan inte förstå att det inte betyder det om det står "John" innan. Ett exempel på när Turingtestet fungerar som det är tänkt. Det innebär också att de som programmerat Elbot, inte vågar låta Elbot svara på vad 3/16 är, för om Elbot klarar för svåra mattetal, förstår man att det måste vara ett dataprogram man talar med. Då är ju frågan varför man ska ha en dator med mänsklig intelligens om den inte har en dators intelligens också. Det är att kombinera mänsklig intelligens och datorintelligens man har nytta av.

En tredje sak man kan konstatera, är att Elbot kan undvika frågor som programmerarna inte vill låta programmet svara på. Om Elbot inte kan avgöra om det är en lätt eller svår fråga man ställer, byter Elbot ämne och frågar vad man jobbar med i stället. Vill man ha datorer med mänsklig intelligens, ska de svara på ens frågor. Tänk om man sitter vid en databas och frågar om shintoismen tror på ett liv efter döden, och då svarar datorn "Här är en annan fråga, vad jobbar du med?".

Ett dataprogram som kan framstå som mänskligt i fem minuter när man småpratar med det och inte behöver svaren, är inte en bra uppfinning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 31 december 2016

Har någon slagit tärning om skattesatserna?

Ovanstående är ett utdrag ur Skattemyndighetens broschyr Momsbroschyren. Det är alltså 6 % moms på en bok, men 25 % om man ska klippa ut mer än halva boken.

En man bestämmer sig för att skriva en bok med olika disparata fakta. Då är det reducerad moms till 6 % eftersom det anses bra för folkbildningen att folk läser böcker. Boken behöver inte vara faktagranskad och det behöver inte vara fakta som folk har nytta av. (Exempel: Det kanske står i boken att en bläckfisk har tre hjärtan. Den uppgiften har man inte så stor nytta av om man inte känner till andra saker om bläckfiskar och inte jobbar med något som har med bläckfiskar att göra.)

Mannen bedömer efter att ha tänkt på det här ett tag, att folk blir mer intresserade att ta till sig av det han skriver i boken om han gör det som ett spel. Det är fortfarande 6 % moms på hans bok om han gör det som en spelbok, där man slår tärning om vilken fråga som ska ställas.

Nu kanske han anser att spelet blir bättre om man har kort. Då blir det plötsligt 25 % moms.

Av någon orsak bedömer han att spelet blir roligare om man har något som ser ut som kort, men att korten kan sitta kvar i boken. Därför gör han en spelbok med 100 frågekort markerade 0-99. Det står i spelreglerna att när man ska välja ett kort, gör man det genom att slå två tiosidiga tärningar för att välja kort, eller genom att gå till random.org. Då kan han anmälas för momsfusk om någon hävdar att folk lika gärna kan klippa ut korten. Kanske säger en domstol att anmälaren har rätt, så då måste han betala 25 %. Då ger han ut en ny upplaga, med tunnare papper, sådant som man har i dagstidningar eller Biblar. Då blir det för sladdrigt att klippa ut dem och använda som kort. Någon kan då hävda att folk inte störs av att det är sladdrigt eller att det går att köpa plastfickor. Då ska en domstol försöka gissa sig till om folk i allmänhet kommer att välja att klippa ut korten.

Hela det här hypotetiska exemplet, visar hur absurt det är med differentierad moms. Kanske kan det fungera att ha det om det går att på ett bra sätt urskilja vad som är önskvärt att sponsra med lägre moms (exempelvis folkbildning), men som det är nu, känns det som om någon har slagit tärning om vad det ska vara vilken momssats på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 26 december 2016

När man förväntas inleda med "herr talman".

I Riksdagen debatterar man med varandra. Man vänder sig till den man debatterar med och till åhörarna. Ändå inleder man sitt anförande med "herr talman" (eller "fru talman", men för närvarande är det bara tredje vice talmannen som är kvinna) som om man bara vänder sig till talmannen, när det inte är honom man vill övertyga.

När jag hör riksdagsdebatter där de gör så, associerar jag till den här dialogen i Simpsons.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 23 december 2016

Om kristna och homosexuella asylsökande

I somras på Almedalsveckan hörde jag föredraget Rättssäkra prövningar av hbtq-personers asylansökningar – finns det? av Magnus Kolsjö och Ulrika Westerlund. Föredraget handlade om hur HBTQ-personer bemöts i asylprocesser. Jag såg verkligen åtskilliga paralleller till hur kristna asylsökande bemöts. Därför kom jag att associera till det när jag läste Christoffer Abrahamssons debattartikel om kristna asylsökande.

* Westerlund nämner att Migrationsverket förväntar sig att homosexuella ska leva efter deras stereotypbild av en homosexuell. Därför kan homosexuella i Stockholm få frågan om vilka gayklubbar Stockholm har. Tanken att alla homosexuella inte vill gå på klubbar, har inte slagit handläggarna på Migrationsverket. Det förekommer också att de förväntas veta vem Oscar Wilde var, då han anses vara en ikon för homosexuella. På samma sätt får kristna frågor om liturgiska färger i katolska kyrkan, utan att Migrationsverket tar hänsyn till att den asylsökande är pingstvän.

* Man får frågor om hur man har manifesterat eller kommer manifestera sin kristna tro eller sin sexuella läggning. "”Men du behöver väl inte berätta om din tro?” har kristna konvertiter fått höra från sina handläggare."enligt Abrahamssons artikel. Westerlund berättar om homosexuella män som berättat om sina pojkvänner, för att sedan få frågan "hur kommer du att manifestera din sexuella läggning i ditt hemland?".

* Westerlund berättar i föreläsningen att RFSL får frågor om huruvida asylsökande gått på deras möten, och att hon känner till kyrkor som fått motsvarande frågor. Abrahamsson nämner i sin artikel att detta inte ens räcker.

* Asylsökande kan också råka ut för tolkar som översätter felaktigt. En man berättade att han identifierar sig som kvinna/feminin. Tolken översatte till att han är feminist. En annan asylsökande berättade om sitt engagemang i ett lokalt "gay community", vilket översattes till att han är kommunist. På samma sätt fick en kristen frågan om vem den helige Ande är. Tolken frågade då vem den heliga Anna är. Han svarade att han inte visste, varpå hans tro inte togs på allvar, så han fick avslag.

* Det kan också hända att man berättar sent i processen om sin tro eller sin homosexualitet, så då tros man ljuga. Kanske har man inte berättat om sin homosexualitet för att man, med all rätt, anar att tolken kan behandla en med mindre respekt då. Westerlund berättar om hur vissa tolkar helt prompt har vägrat att tolka då de har fått klart för sig att den sökande är homosexuell. En asylsökande kan också ha blivit kristen under asylprocessen utan att vilja berätta om en så känslig inre process, särskilt som tolken kan vara en muslim, som man inte vill berätta för att man överväger att lämna islam.

* Om man får avslag på felaktiga grunder, är det dessutom inte en självklar rättighet att få en ny prövning. Därför har asylsökande goda skäl att gömma sig för att på det sättet få en ny prövning senare.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

måndag 31 oktober 2016

Kul tankeexperiment om Almedalsveckan

Almedalsveckan är att arrangörerna av den veckan, ger folk möjlighet att arrangera seminarier och att anmäla till Almedalsveckan att man gör det. Då skriver de om det på sin hemsida, samt i Almedalskatalogen. De hjälper inte till att tillhandahålla lokaler eller att få polistillstånd, även om det finns relevanta länkar på deras hemsida. Man måste uppfylla vissa kriterier för att få vara med i listan. Ett kriterium är ”Evenemanget genomförs på en fast plats i Visby innerstad eller dess omedelbara närhet.”

Ett roligt tankeexperiment: Almedalsarrangörerna väljer en kommun (som vi här kan kalla X). Kommunen har minst 100 000 och högst 200 000 invånare. Möjligtvis väljer man Uppsala, fast det bor lite fler där. Kommunen ligger någorlunda centralt i Sverige, och man behöver inte passera vatten för att komma dit. Sedan ändrar man kriteriet ovan till, ”Evenemanget genomförs på en fast plats i Visby innerstad eller dess omedelbara närhet, eller i X kommun.” Man ändrar inget i övrigt.

Om man gör det här, så behöver man självklart inte den här kommunens tillstånd. Mötesfrihet och yttrandefrihet gör att man får göra det oavsett vad kommunen tycker. Man ber dock kommunen om tillstånd ändå. Om kommunen blir så positiv till detta, så att de gör en hemsida, med länkar till lokaluthyrare, hotell, cateringfirmor, polisens hemsida för att söka polistillstånd och sådant, så länkar Almedalsveckan till den sidan.

Vad händer om man gör det här? Det som skulle kunna hända är:

*X får inte ett enda evenemang.
*Almedalsprogrammet i X blir väldigt litet. Det blir bara ett litet bihang till vanliga Almedalsveckan.
*Almedalsveckan i Visby och Almedalsveckan i X, blir ungefär lika stora.
* Almedalsprogrammet i X blir väldigt stort. Tillräckligt många tycker att det är enklare att stanna på fastlandet än att ta sig till Visby, så att Almedalsveckan i X, konkurrerar ut vanliga Almedalsveckan. Almedalsprogrammet i Visby blir därför väldigt litet.
*Vanliga Almedalsveckan blir så utkonkurrerad så att det till slut inte är en enda programpunkt där, utom möjligen partiledartalen, men dem kan man se på tv.

Jag utgår från att nummer 1 och nummer 5 inte kommer att hända. Alltid är det någon som hade tänkt ordna något i X den veckan i alla fall. Vi kan anta att det har ett stort nyhetsvärde att Almedalsveckan gör så här, så alla i kommunen X känner till det här. Vi kan ta Johanneskyrkan i Linköping som exempel. Första och sista söndagen i den vecka som Almedalsveckan är i, brukar man ha en söndagsgudstjänst 18.00, där någon berättar om något socialt arbete hon har gjort. En sådan sak hör hemma i Almedalsprogrammet. Det är gratis att anmäla till Almedalsveckan till och med 2/5 17.00. Har man bara framförhållning, kan man anmäla innan dess. Det finns också folk som vet att Almedalsveckan är död under lördag och söndag. Då kan man veta att det finns folk som bor i X och kommer att vara hemma till lördagen. Man kan ordna programpunkter för deras skull.

Frågan är om Almedalsveckan i X förblir ett litet arrangemang, om det lyckas växa till samma storlek (vilket innebär att arrangörer måste ordna program i båda städerna för att nå ut till alla) eller om det blir så mycket enklare att ta sig till X, så att X blir huvudsakliga platsen för Almedalsveckan och att enbart några få tar sig till Visby.

Jag vet inte vilket som skulle hända.

Läs även andra bloggares åsikter om